Min snurriga värld

Haha. helt sjukt nu sitter jag här och äter ärtsoppa igen.. Det var bara 1 år sen jag hatade det och nu äääälskar jag det... Denna gången är det inte mammas ärtsoppa utan nu är det jag själv som lagade den, och den blev exakt lika god som mammas. Tur man är kuuuung i köket :) Dessutom älskar jag ju att laga mat.

Idag ska jag in till stan och möta upp Lina och så ska vi shoppa, trots att jag har väldigt kass med pengar men jag har inte shoppat på sjukt länge nu och mina shoppingnerver står inte emot frestelsen längre. Huhuuu...

Måste hoppa in i duschen nu....


Är sugen som fan på dom här... 1299:-
Tja vi får låta framtiden avgöra om dom blir mina eller icke...

Ibland, eller jävligt ofta to be honest, saknar jag mina bästisar. Eller bara att ha en bästa vän. I mitt 24 åriga liv har jag haft två vänner jag kallat bästis, den ena sen jag var 6 år och den andra sen jag var 16. Att bara kunna ringa och prata om allt och inget, att ha en kompis man kan vara sig själv med som vet och förstår allt om en utan att man ska behöva förklara en massa, en som känner till det förflutna. En man kan ringa när man är ledsen och prata med utan att känna att man tränger sig på. En man kan planera en massa kul med, en som nästan är som ens syster. Ja allt som man delar med en bästa vän. Den känslan har jag inte haft på många år eftersom att jag hade oturen att båda mina bästisar flyttade utomlands, I dont blame them. 

Jag hade velat ha er här alltid. Saker och ting hade varit annorlunda.

Saknar dig mest eftersom det är dig jag träffar minst och du är längst bort. Men hur långt borta du än är vet jag att vi alltid finns där för varandra <3



Barndomsvännen, 18 års vänskap. 
 

J. berättade idag att han har börjat dagdrömma som man så kärt kallar det (Jag trodde alla dagdrömde, men han har, enligt han själv, inte börjat med det förrän nu). Han säger att han går och drömmer om vårt framtida hus och bilar osv. (Kan man bli annat än tok kär i killen när han berättar sånt?)

Anyway, jag började tänka, jag är den största dagdrömmaren som finns och har varit det så länge jag kan minnas, hur ser mina drömmar ut? Bra fråga, jag drömmer hela tiden men varje dag är dom olika och varje dag blir jag frustrerad över att jag inte har någon "fast" dröm. Jag vet att jag vill leva mitt liv med Älski, och att jag vill ha hus, bil och familj. Men vem vill inte det? Det drömmer väl nästan alla om (vet att undantag finns). Men vad mer? Det är väl inte allt. Karriär? Jag vet att jag absolut inte vill jobba som personlig assistent i resten av mitt liv. Jag vet vad jag vill plugga och på ett ungefär vad jag vill bli, men det värsta är att jag vet inte EXAKT, och ju mer tiden går destu fler gånger hinner jag ändra mig. När ska jag hitta rätt? Detta gör mig tokig och stressad.

Utan drömmar och mål kommer man inte långt, thats 4 sure.

Men hey, jag ska försöka vara positiv, jag har drömt om att bo i Malmö sen jag var typ 17 år, den drömmen gick igenom och jag älskar det. Jag har inte så höga krav iaf :)


What to doooo?!!

Idag är det ännu en regning tråkdag. Jag har inget och göra och jag orkar inte att ta tag i något och göra. Så det blir till och sitta framför denna rosa Vaio hela dagen :)

Igår hade jag Nathalie och Boris här på middag. Mycket trevligt. Vi var också ute och guidade i Malmö lite, då Boris aldrig har varit i Malmö. Åkte till västra hamnen och sen vidare till lilla torg, sen drog vi hem för då var sällskapet hungriga:)

La precis över bilder från min Iphone till datorn.. Här är en jag tog när vi guidade Boris.. Dåligt väder men ändå ganska fin bild :)

Det var längesen jag bloggade nu..
Det har varit semester tider, sommar och sol.
Dessutom var det inte så kul att blogga som jag trodde. Vet inte varför jag bloggar? Skitsamma, jag tänker fortsätta blogga när jag känner för det. Lite kul är det trots allt ibland.

Lägger upp en bild som beskriver min sommar kort och gott...