Min snurriga värld

Ibland, eller jävligt ofta to be honest, saknar jag mina bästisar. Eller bara att ha en bästa vän. I mitt 24 åriga liv har jag haft två vänner jag kallat bästis, den ena sen jag var 6 år och den andra sen jag var 16. Att bara kunna ringa och prata om allt och inget, att ha en kompis man kan vara sig själv med som vet och förstår allt om en utan att man ska behöva förklara en massa, en som känner till det förflutna. En man kan ringa när man är ledsen och prata med utan att känna att man tränger sig på. En man kan planera en massa kul med, en som nästan är som ens syster. Ja allt som man delar med en bästa vän. Den känslan har jag inte haft på många år eftersom att jag hade oturen att båda mina bästisar flyttade utomlands, I dont blame them. 

Jag hade velat ha er här alltid. Saker och ting hade varit annorlunda.

Saknar dig mest eftersom det är dig jag träffar minst och du är längst bort. Men hur långt borta du än är vet jag att vi alltid finns där för varandra <3



Barndomsvännen, 18 års vänskap.